tisdag 1 december 2015

[Gimli] när det som inte får hända ändå händer

När man har valpar så finns det vissa saker som absolut inte får hända.
Valpar som dör, valpar eller mamma som blir sjuk-a, eller mamma som dör.

I fredags fick jag ett sms om att fina älskade Maya hade dött, hon hade tryckt ner huvudet i en tom 4kg fodersäck och fastnat. De kom hem och fann henne på golvet, de gjort hjärt och lungräddning som fungerade men hjärtat orkade bara slå några slag så gav det upp igen och då fanns det verkligen inget mer att göra... nu började kampen för valparna istället.
För valpar på två veckor kan varken äta kissa eller bajsa utan mamma så mjölkersättning och nappflaska, flaska som en del hatade, ersättning som vissa valpar tyckte var jätte äckligt.
När valparna inte vill ha ersättning så börjar det en kamp om liv och död IGEN.

Jag åkte ner lördag morgon för att finnas där för uppfödaren och för att hjälpa till. Vi lyckades få tag i en amma som kunde komma så vi dessutom slapp flytta valparna vilket nog är bäst i det där läget för uppfödaren behöver valparna för att fokusera på annat än det hemska som har hänt och valparna får stanna i sin trygghet. Amman med namnet Ronja är en jätte trevlig tik som älskar människor och hundar, även katten gick jätte bra och valparna fick äta.

Eftersom hon inte var i full produktion av mjölk så blev det lite stödmatning av både Ronja och valparna och efter lite mer än 12 timmar så tog hon till sig dem så hon började tvätta och fixa med hygienen på bebisarna.

Fast jag bara har pappan till valparna så har det här tagit en hel del energi och man man har svårt att slappna av för man vill veta hela tiden att valparna mår bra. När uppfödaren dessutom är en nära vän till mig så finns det verkligen ingen tvekan om att man ska finnas där till varje pris och göra allt man kan. Jag fick klippa klorna på småttingarna i lördags och det kändes så bra med något så vardagligt och de är små tjocka fighters så jag hoppas och tror att allting nu kommer bli bra.

Det tuffa är att uppfödaren nu lägger ner kenneln, hon ska behålla en hanvalp, och skulle helst se att någon tar en tik så att Maya får finnas kvar och att det barnbarn till henne i framtiden.

 Om någon vecka ska jag dit igen och pussa på prinsarna och prinsessorna, jag hoppas jag inte kommer fortsätta vilja ta hem allihopa och leka hökmorsa utan inse att de kommer få helt underbara hem dit de kommer få flytta....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar