en konstig sak..

Gimli är en riktig matte pojk, han är där matte är och banden blir tightare och tightare. Han är väldigt underlägsen både hundar och människor men kan faktiskt visa lite humör när andra hanar uppvaktar han lite väl mycke(vissa hanar verkar tro att han är en tik)
Husse och Gimli lever i samma flock(i min flock) och bryr sig inte om varandra....
Igår så satt sig Husse på golvet och lockade på Gimli var på Gimli la sig ner där han var och rullade över på rygg, som att han tyckte Husse var lite läskig för han kröp efter golvet när jag efter mycke om och men fick han till att komma fram. Jag har märkt tidigare att om jag böjer mig framåt så kryper han ihop, om jag böjer mig ner för att hamna mer i hund/barn nivå så gör han likadant, speciellt när han är trött. 

Är han full av energi och busar då kommer han och hoppar mot mig och puffar till mig för att leka.

Jag tycker att det är bra att han är en matte hund eftersom det är vi som tränar tävlar och gör saker tillsammans, så lite blir man glad över att han tycker Matte är bäst och thats it. För han är inte osocial speciellt inte ute då springer han gärna fram och hälsar på folk som jag har godkänt(sagt varsågod-hälsa).

Det är kul med hundar som är olika :) (Bilbo springer pang på och provar även klättra på folk för att se om det är tillåtet och vill gärna sitta i knät hos nytt folk- han försöker lura av dom fikat)

//Matten & hennes älskade lappispojkar