torsdag 26 maj 2011

Beslutet är taget

Idag så blev beslutet taget om att älskade Freddie ska i sommar få somna in, alla tycker vi olika om vad som är ett värdigt liv vad det gäller hund. Jag har gjort det bedömningen att Freddie inte mår bra av två olika anledningar.
#1. Urin inkontinensen blir värre och värre och han mår så dåligt och skämms så mycke efteråt.
#2 Vet jag inte förutom att jag märker många små saker som gör att jag märker att han inte verkar må bra. Han har HELT slutat leka med andra hundar(bus bilbo kan förekomma men det är väldigt korta och få stunder) Han äter gräs och blommor som besatt ute. Han har börjat stjäla allt ätbart som finns framme(förut kunde vi ha skålar med gotta mitt på golvet och han har aldrig ens provat att ta)

Sen så är det ju så att man känner sina egna djur bäst, min magkänsla säger att han inte mår bra och något som jag vet gör att han mår sämre är när man flyttar(han börjar då kissa på alla kartonger och man ser riktigt hur jobbigt det är för han) och när vi nu ska flytta till hösten så har jag bestämt att för hans skull så ska han få slippa den biten.

Han är världens finaste hund men det fungerar inte att se han inte riktigt 100 + att det är faktiskt inte speciellt kul med en enorm pöl urin i sängen, på mattor, i tyg soffor o.s.v :/
Han är min absolut bästa vän, han har funnits där och tröstat mig genom massa fasansfulla saker, jag önskar att fick leva för evigt men jag vill samtidigt att han ska få leva ett värdigt liv.

Nu sitter ni MASSA läsare och tycker att jag ska gå till veterinären och ta mängder med prover och få svart på vitt vad som är fel på han. Då kommer vi till problemet att när han har ett litet blåsljud på hjärtat så är varje nersövning en risk för han, och så fort de ska ta prover eller oftast ens ta i han så måste han sövas för han vill inte att okända personer ska ta på han hur som helst. Då anser jag att för hans skull så ska han inte behöva gå igenom den proceduren utan han ska få avsluta sina dagar i skogen när när han med någon som han älskar och som älskar hon tillbaka, mysandes, busandes och njutandes av god mat.

Älskade älskade Freddie,  jag önskar att du fick leva för evigt!! Det band vi har trodde jag aldrig att man kunde ha med ett djur.
Mina tårar kommer aldrig sluta rinna och detta är det jobbigaste beslut som jag har tagit.

//Din Matte förevigt

2 kommentarer:

  1. När man lever nära sin hund, så vet man när hunden inte längre mår bra. Jag visste långt innan vi tog bort Mimmi att något var fel, men familjen ville inte lyssna. Vi tog henne till en seniorkontroll, men vetten sa att hon mådde bra. Kort därefter var hennes livmoderinflammation i ett så akut läge att det inte fanns något mer att göra. Jag önskar jag hade stått på mig tidigare, för hennes skull.

    SvaraRadera